Hur går man på snö och hur håller man ett tal?
Det är så självklart för mig hur man går på snö, och så är jag också uppvuxen i ett snörikt Sverige. Men hur är det när någon ska ut på snön för första gången? Jag har observerat mina föräldrars två katter i vårvinterns Lappland och deras första tassande steg på snön.
Du som läser detta har kanske koll på snö. Men om du blir ombedd att hålla ett tal eller en presentation – hur gör du då om du aldrig har gjort det förut?
Att ta sina första tassande steg
Frasse tassar försiktigt.
Frasse är en maine coon-katt och maine coon är som gjord för att gå på snö. Han är robust, har tjock päls och tassarna är stora med så kallade ”snöskor”. Men han har aldrig gått på snö. Första gången han får komma ut i vinterlandskapet så undviker han att sätta sina tassar på snön. Det är något obekant och ingen har visat hur man gör, så han håller sig till de snöfria ytor som han känner till. Till slut bär jag Frasse till snön och sätter ner honom. Han tar några prövande tass-steg, men så vänder han snabbt tillbaka till kända ytor.
Sigge spanar mot vart han ska ta nästa tass-steg.
Sigge är också maine coon och han har inte heller gått på snö. Sigge sätter jag koppel på. Jag går före och tillsammans med honom på snön. Först trevar Sigge lite, men när han väl fått koll på underlaget så tassar han på långt längre än jag hade planerat. Man kan lugnt säga att Sigge lämnar och utvidgar sin komfortzon (eller revir som en katt kallar det).
Tassa eller gå ut på scen
Du har med största sannolikhet under skoltiden och i arbetslivet blivit tillsagd eller fått frågan om att hålla en muntlig presentation. Du kan ämnet du ska prata om, men har du fått verktygen för att presentera det?
Du kanske har, som Frasse och Sigge som tittat på snön genom fönstret, tittat på hur andra talare gör och har en mental uppfattning om hur ett tal ser ut. Men du känner dig lite osäker när du tassar ut framför åhörarna och under talet hoppas du att snön bär, att talet håller hela vägen. Det kan lätt bli en skrämmande upplevelse och chansen är att du snabbt vill tillbaka och slippa obehaget framöver. Precis som det blev för Frasse.
Du kanske istället ber om en talartränare, någon som visar hur ett tal kan byggas och framföras. Du låter dig, likt Sigge, ledas ut i den okända retorikens terräng och försiktigt får du på fötterna hur du ska göra. Du får förutsättningarna för att kunna gå ut på scenen på egen hand, du vet att talet är solid och du kan till och med få roligt i snön, jag menar – på scen.
Inte självklart att gå på snö eller stå på scen
Om du aldrig har gått på snö, så är det inte givet att du vet hur det ska göras. Om du aldrig fått lära dig att hålla ett framförande så är det inte självklart att veta hur du ska göra, och göra det på ett bra sätt som ger dig en god känsla.
Min poäng är just den, det du inte fått testa och lära dig, ska ingen förutsätta att du kan. Låt ingen släpa ut dig i den okända terrängen, be om någon som kan visa vägen oavsett om det är på snö eller på scen!
En bonuspoäng, alla kan lära sig att gå på snö och alla kan lära sig att hålla tal.
Inga katter kom till skada i skrivandet av detta blogginlägg. Både Frasse och Sigge mådde prima när jag åkte hem från påskfirandet hos mina föräldrar i Lappland.